lördag 16 april 2011

Nu och då

Det är rätt intressant att träffa en människa som inte sett mig förut och jämföra med reaktioner från vänner som trots allt jämför mig med mitt "stora jag".

Mina vänner börjar undra om jag verkligen ska gå ner mer i vikt nu? Ja, jag är normalviktig nu - om man jämför med innan operationen. Men varför skulle det göra så mycket om jag blir smal? Jodå, jag är väl egentligen smal också för den delen... Annat kan jag ju inte påstå när jag nu har st. 38. Men min dröm är fortfarande att komma under den magiska gränsen 60 kg. Även om jag nu ser väldigt tjusig ut med kläder på så finns en hel del fläsk kvar både här och där - det syns när man duschar om inte annat ;D. Jag skulle inte bli särskilt besviken om jag inte går ner mer för jag är nöjd, det är jag!

Men det är rätt lustigt - jag är 162 cm lång och enligt alla normer borde jag kunna få väga 162 minus 110 vilket skulle vara 52 kg eller om man tittar på BMI-skalan så är jag normalviktig ner till 48,5 kg (OJ, det var nog i minsta laget!!!). Visst, det är väl att ta i men om jag nu väger 63 kg så är det rätt många kg kvar dit.

Om man pratar vikt med en person som aldrig haft större problem med sin vikt så är de säkert 170 och väger som typ som jag gör nu. Men om jag nu väger lika mycket som de men är mycket kortare - varför ska då inte jag "få" gå ner mer och bli i samma storlek som de utan att de tycker att jag inte borde gå ner mer???

Jag tror det beror på att de ser den stora skillnaden mellan nu och då och därför är van att se mig som en tjockis, vilket jag inte längre är. Många tyckte ju dessutom inte jag var så tjock innan heller?

Om däremot någon som inte sett mig stor ser mig så ser de inte mig på samma sätt! De tycker nog egentligen att jag ser alldeles "normal" ut och ifrågasätter inte om jag inte skall sluta gå ner snart.

Det lustiga är att jag inte vet hur jag ska sluta gå ner... Jag går fortfarande ner sakta men säkert nästan varje vecka jag väger mig. Dock går det inte så fort, men neråt går det. Jag skulle tro att det stoppar av sig själv när kroppen tycker så. Ingen risk att man försvinner helt, hehe!

Men vad som oroar mig är att skinnkostymen börjar bli lite väl stor. Skinnet hänger verkligen inte med i minskningstakten. Skinnet hänger under rumpan, det är väldigt löst på lår, armar, mage och ansikte och för att inte tala om stackars bysten! Det sägs att man skall vänta 2 år innan man gör något kosmetiskt åt det så jag hoppas verkligen att det kommer dra ihop sig ordentligt på de 16 månader som är kvar. Det är bara att hålla tummarna!

Inga kommentarer: